LollZan

Idag började jag morgonen väldigt trött, ville helst bara krypa ner under täcket men det fanns det ingen tid för. Näpp skolan väntade och jag måste verkligen fokusera på den. Det är en av de saker som gör att man håller sig över ytan. 
Var på föreläsning om Empati och det var rätt intressant. Men jag hade tankar på annat håll så kommer inte ihåg riktigt allt.  :S

Fick senare ett telefonsamtal som bekräftade att allt var över för ännu en gång. Undrar hur många gånger man får den ha den här känslan i sin kropp, troligen tills jag bestämt att det ska vara över. Jag vill att det ska vara över, varför är det inte såååå lätt. Jag borde vara trött men endå glad men jag är bara ledsen. Kan inte känna något annat än sorg för det som skulle kunnat varit.  Jag känner mig halv och övergiven!!  Jag har förlorat min själskamrat.

Men jag ska blicka framåt och ta små myrkliv framåt och försöka bygga upp allt som raserats under denna tid och jag vet att tid är det som läker alla sår. Med lite hjälp av plåster förstås =)

Jag har jätte fina vänner runt omkring mig som jag är så tacksam för att ha. Ni är underbara <3

Ska se allt det positiva och försöka hålla mig i den riktningen, jag tror på mig själv så det ska gå bra..

Nu ska jag ut på balkongen och andas in lite luft och njuta av de solstrålar som finns just nu.

Puss och kram